Sitter och är irriterad.

- På min fisiga mage som gör asont för att det ligger luft på tvären.
- Irriterad på att det kliat på ett ställe mitt på ryggen hela dagen som jag inte kommit åt.
- på att min skrutta aldrig vill sova i tid längre, för att det är för ljust ute.
- för att jag är hungrig, men inte orkar äta.
- på mig själv för att jag glömmer bort att gå och klippa mig innan helgen när jag ska vara fin.
- på alla som är gravida och inte jag.


Grinig är jag, vill vara själv. Låsa in mig någonstans, kolla på serier i evighet. När man är såhär så är det svårt att dra sig undan. Det finns alltid någon annan i närheten.

Mest är det ju skruttan som behöver sin mamma. Just nu sitter jag och skriver medan jag håller henne sällskap på nattningen. Hon sover emellan oss i vår säng, det är mysigast då. men frågan är om vi gör oss själva en otjänst? Kommer det bli svårt att få henne att ligga själv i eget rum? Det är ju faktiskt jättemysigt att ha henne nära. Vi har nog med plats, och på vardagarna så är det den enda lugna stunden vi har med henne på hela dagen. Nattningarna är inget som måste "bli gjort", vi njuter av dom. Många gånger ligger vi båda två och gosar på varsin sida om skruttan. Då är vi en gosig familj.

Så, nu gjorde jag mig själv på lite bättre humör! Nu ska jag lägga mig och gosa med min goding =D