...lite om mig
Kan ju berätta lite om vem jag är som person. Ibland vill man bara ha sånadär mesig fylla i-listor, men de hittar man aldrig när man behöver dom:
Jag är en kvinna av det unga slaget, mamma till en liten dotter på 2 år. Bor tillsammans med pappa (skräll i detta moderna land med alla dessa stjärnfamiljer!), vi är lyckliga ihop och blabla, allt det där. Jo, en kattfan har vi också.
(Känner att det kommer lite humor in i denna blogg nu också, det var ju inte meningen =P)
Uppväxt i en vanlig stad, i en familj modell större och fattigare än medelsvensson. Haha, låter tragiskt! Men vi är riktiga medelsvenssons, bara att jag just kommit på att stackars mor och far fick kämpa hårt med att få ihop vardagen när vi barn levde våra bekymmerslösa liv. Man vet så lite om hur man egentligen hade det som barn, det lär man sig långt efteråt, när man jämför på riktigt hur de andra hade det.... Konstigt det där...
I allafall, gick i skola, träffade gubben, slutade skolan, satt och kurade i 5 år som arbetslös, sen fick jag äntligen jobb.
Nu har vi en liten goding till dotter som gör livet mer än värt att levas.
Men eftersom jag genom mitt lilla liv har varit av den grubbliga sorten, så har denna ack så vanliga uppväxt alltid haft en mörk aura. Det har varit depression efter depression, gråt, grubbleriet, apati om vartannat. Just nu mår jag väl bra, vältrar mig inte lika mycket i det som jag gjorde förr i tiden, men visst har jag mina mörka stunder då och då. Det är väl mest därför jag gjorde den här bloggen. Så att jag ska få ut lite av mina grubblerier.
Gubben hade frågat en dag när vi åkte bil, om jag tänkte lämna honom. Det är ett tecken på att man grubblat för mycket. Stackarn trodde att jag inte tyckte om honom längre... Men jag hade bara varit upptaget med mig själv. Ska förklara ingående i ett senare inlägg. Allt är bra mellan gubben och mig, och jag blev minst sagt tagen på sängen av hans fråga, eftersom jag aldrig ens tänkt tanken att lämna honom på alla dessa år vi levt ihop. Då vaknade jag lite kan jag säga!
Men nu ska jag sova en skvätt, det kan nog bli ett par inlägg till nån dag, för nu orkar jag inte krångla mer med designen!
Ha det!
Jag är en kvinna av det unga slaget, mamma till en liten dotter på 2 år. Bor tillsammans med pappa (skräll i detta moderna land med alla dessa stjärnfamiljer!), vi är lyckliga ihop och blabla, allt det där. Jo, en kattfan har vi också.
(Känner att det kommer lite humor in i denna blogg nu också, det var ju inte meningen =P)
Uppväxt i en vanlig stad, i en familj modell större och fattigare än medelsvensson. Haha, låter tragiskt! Men vi är riktiga medelsvenssons, bara att jag just kommit på att stackars mor och far fick kämpa hårt med att få ihop vardagen när vi barn levde våra bekymmerslösa liv. Man vet så lite om hur man egentligen hade det som barn, det lär man sig långt efteråt, när man jämför på riktigt hur de andra hade det.... Konstigt det där...
I allafall, gick i skola, träffade gubben, slutade skolan, satt och kurade i 5 år som arbetslös, sen fick jag äntligen jobb.
Nu har vi en liten goding till dotter som gör livet mer än värt att levas.
Men eftersom jag genom mitt lilla liv har varit av den grubbliga sorten, så har denna ack så vanliga uppväxt alltid haft en mörk aura. Det har varit depression efter depression, gråt, grubbleriet, apati om vartannat. Just nu mår jag väl bra, vältrar mig inte lika mycket i det som jag gjorde förr i tiden, men visst har jag mina mörka stunder då och då. Det är väl mest därför jag gjorde den här bloggen. Så att jag ska få ut lite av mina grubblerier.
Gubben hade frågat en dag när vi åkte bil, om jag tänkte lämna honom. Det är ett tecken på att man grubblat för mycket. Stackarn trodde att jag inte tyckte om honom längre... Men jag hade bara varit upptaget med mig själv. Ska förklara ingående i ett senare inlägg. Allt är bra mellan gubben och mig, och jag blev minst sagt tagen på sängen av hans fråga, eftersom jag aldrig ens tänkt tanken att lämna honom på alla dessa år vi levt ihop. Då vaknade jag lite kan jag säga!
Men nu ska jag sova en skvätt, det kan nog bli ett par inlägg till nån dag, för nu orkar jag inte krångla mer med designen!
Ha det!
Kommentarer
Trackback
