Jag sitter här och funderar lite om anledningen till att jag egentligen skaffade en anonym blogg, och inte bara ett lösenordsskyddat.

Det är ju så att jag gärna vill att folk ska kunna läsa mina små tankar kring livet, men jag vill heller inte att alla i min närhet ska veta alla mina små smaskiga detaljer så att de har något att skvallra om. Jag har egentligen inte många vänner som jag kan bolla alla dessa tankar med. Eller ingen egentligen. Men genom att få ut dom här så trängs de inte lika mycket i mitt huvud. Jag tänker helt enkelt för mycket, men har ingen som orkar lyssna på allt. Inte utan att gå och sprida ut det som skvaller i allafall... Det har jag tyvärr varit med om förr.

Sedan så kan jag ju bolla tankar och idéer ifred här, kanske prata om andras problem utan att för den sakens skull själv vara skvallerkärring. Jag är sådan som alltid tror gott om människor, alla har sina anledningar att göra som de gör. Och ordet skvaller tycker jag bara uppstår om man säger något elakt om människor. Säger man bra saker, skvallrar man då?