Hejsan all my imaginary friends!
Är hemma och vabbar igen, så det kan bli ett gäng inlägg igen. Skruttan sitter och kollar på tecknat och knaprar i sig ett äpple. Hon är lika kinkig med maten som vanligt, är så rädd att det är för att jag och sambon inte har några direkta matvanor... Vi sitter inte vid köksbordet och äter tillsammans samma tid varje dag. Vi har inga fasta tider över huvudtaget, och jag är rädd att Skruttan tar skada av det. Klart att hon får i sig mat, men det ser inte ut som matschemat på dagis eller nåt. Vi gör mat när vi är hungriga, och ger skruttan nåt mellanmål då och då emellan våra måltider. Mer struktur än så har vi inte.... Är det fel?
Är så himla rädd att min brist på matstruktur smittar av sig på min dotter! Jag kan väl inte säga att jag har en ätstörning typ anorexi, men det är jävla plikt att äta ibland, och då orkar jag bara inte. Har märkt att jag äter mest på vinterhalvåret. Och på jobbet framför allt. Men nu när värmen har kommit tillbaka, så blir jag inte hungrig... Eller, hungrig blir jag, men aldrig sugen på maten jag ska äta. Det  tar en evighet för mig att pina i mig en maträtt jag inte alls är sugen på. Det är himla jobbigt. Jag äter alltid mat långsamt, men när maten hinner bli kall i flera omgångar och en timmes lunch inte räcker till att få i sig ett mål mat, då är det bra irriterande!

Om ni undrar, så sitter jag och är hungrig, men vet inte vad jag ska äta... Ofta slutar det med att jag småäter något bara för att det är nåt jag är sugen på.....
Hmm, svåra problem man har här i världen..